tullstorpDenna fantastiska runsten helt i paritet med Jellingestenen på Jylland står i dag i Minneslunden på kyrkogården vid Tullstorps kyrka. Den var tidigare inmurad i östra delen av den gamla kyrkan, som revs 1846 varefter den inmurades i kyrkogårdsmuren. Var den stått innan kyrkan byggdes vet vi ej, men ett intressant alternativ vore Galgbacken öster om kyrkan. Därifrån har man milsvis utsikt över Söderslätt. En pampigare placering kan man knappast tänka sig. Avståndet till den gamla tingsplatsen med de tre "Vemmenhögarna" i Västra Vemmenhög är kort. Dessa utgör sedan medeltiden vapnet för Vemmenhögs härad.

Tullstorpstenen har tyvärr blivit sönderslagen diagonalt, men har senare sammanfogats. Stenen har en inskription längs dess tre kanter med ornamentik som kan uttydas som :"Kleppe och Åse reste dessa kummel efter Ulf". Inom dessa tre sidor finns det stora skandinaviska djuret - ulven eller pantern överst och under densamma ett magnifikt skepp, som skiljer sig en hel del från ett vikingaskepp. Sven Rosborn har konstaterat att bordläggningen är för hög för ett vikingaskepp och att rammkonstruktionen i för och akter snarare tyder på ett medelhavsskepp kanske från Östromerska riket. I så fall får vi kanske också räkna djurets ursprung till dessa trakter.

För mer se information, se skriften "Tullstorpsstenen - en av Skånelands omisteliga företeelser på Söderslätt"

 

Sven-Olle Olsson
Skånska Akademien stol nr 7

Under försök att lokalisera Skånes mitt har Akademien ringat in Höörs kommun och i centralorten tillsammans med kommunen låtit uppföra ett solkonstverk ”Mittelen” vars inre upplyses den 4:e oktober klockan 12, normaltid. Verket skapades av Lars Ekholm och avtäcktes 2009 av landshövdingen Göran Tunhammar. Strävan att finna också Skånes kulturella medelpunkt pågår ännu oförtrutet liksom upptäcktsresor till dess ”omisteliga” kulturminnen.

Pehr-Ove Pehrson ger 2010 historien bakom Skånes mittpunkt i Höör:

 


"I rött fält en heraldisk, skånsk, panter av guld"

Skånska akademien inregistrerade detta vapen som varumärke hos PRV (Patent och Registrerings-verket) den 8 januari 1982. Därefter publicerades och inregistrerades vapnet i Skandinavisk Vapenrulla (SVR 432/92) som Skånelands Vapensymbol av Stiftelsen Skånsk Framtid i Marieholm.

Vapnet hade konstruerats av fil dr Jan Raneke, 1914-2007, en av Europas främsta konstnärliga heraldiker, med utgångspunkt från främst "Ulven" på 980-talets runsten från Tullstorp på Söderslätt men även från Hunnebergamonumentet från samma tid.

vapenFrån slutet av 900-talet då Danmark kristnades och enades av Harald "Blåtand" Gormsen finns det en mängd avbildningar av stora djur på runstenar, såsom de nämnda från Tullstorp och Hunneberga, men även från Skårby, London och nationalmonumentet i Jellinge på Jylland. Dessutom finns dessa djur på Kammin- och Bambergsskrinen samt på guldbrakteater. Djuren kan ha mycket varierande utseende och det är omöjligt att avgöra vilket mytiskt eller biologiskt djur som åsyftas i de olika fallen. Under alla omständigheter spelar den biologiska tillhörigheten mindre roll, eftersom djurens betydelse för människan på den tiden var de mytiska egenskaper de besatt och ursprunget finner vi inom den forngermanska djurmytologin. Konsthistorikerna kallar dessa djur kollektivt för "Det Stora Skandinaviska Djuret" och vilka mytiska egenskaper de enskilda utform-ningarna besatt, förblir en hemlighet för oss, men troligtvis var de avvärjande och avskräckande för att ge skydd mot hotande faror, särskild vid rituella handlingar, på samma sätt som det kristna korset.

Det stora skandinaviska djuret från dessa vikingatida avbildningar har alltså heraldiserats till den skåneländska/skånska pantern, eftersom Tullstorpstenens "ulv" bär vissa drag, som är gemensamma med den heraldiska pantern, som främst förekommer i sydöstra Europa. Detta heraldiska djur har ingenting att göra med den biologiska pantern. Den har endast lånat namnet och några drag. Man behöver inte heller i dessa sammanhang anknyta alltför djupgående till gammal symbolik, utan det räcker att se panterbilden som ett tecken, klart skiljande från alla andra och det är detta som är grundavsikten med alla heraldiska bilder.

 


Den heraldiska pantern beskrivs som ett fyrfotadjur med svans (ofta lejonliknande), inte sällan med horn, även noshorn, huvudet kan vara panterlikt men kan också mera likna en hästs, med tassar, klövar eller med klor. Djuret kan vara utan mönster, prickigt eller strimmigt, men nästan alltid med flammor från mun och ibland öron. Dessa flammor kan vara ett uttryck för att pantern har en mycket god söt andedräkt, som drar till sig alla andra djur. Pantern har inga andra fiender än draken, som ofta symboliserar onskan. Det innebär att pantern kan symbolisera det goda och vara en beskyddare. I Italien kallas den för "la Dulce", den "söta-snälla". I vissa skrifter anger man att pantern även kunde symbolisera Kristus (Physiologus 140 e Kr) och ibland är djuret försett med delade klövar och då representerar det ett rent djur enligt mosaisk lag.

För att ge en fylligare beskrivning av pantern kan det i detta sammanhang vara av intresse att citera vad som står i den första tryckta boken i Sverige, "Dyalogus creaturarum moralizatus" (Skapelsens sedelärande samtal) från 1483 om pantern: "Pantern är ett fläckigt djur som är vackert och doftar gott. Solinus säger att den är fläckig till färgen, utomordentligt grann och översållad med små runda fläckar: dessa sk ögonfläckar avtecknar sig mot mörkgult och skiftar i blått och vitt. Detta djur är emellertid mycket fredligt. Den ende fiende det har är draken. Då den ätit och blivit mätt på olika slags mat, drar det sig enligt Physiologus tillbaka och sover i sin håla. Efter tre dagar vaknar det sedan upp ur sömnen och upphäver ett rytande. Då de andra djuren hör dess röst, församlar de sig och följer den goda doft som kommer ur dess mun. Endast draken far samman i skräck, då den hör dess röst, och förskansar sig i underjordiska hålor." - Därefter följer en sedelärande historia hur pantern försöker lära grisen avhålla sig från att smutsa ner sig i dyn, vilket naturligtvis misslyckades.

Denna vapensymbol med den heraldiska pantern är en symbol för Skånes och Skånelands urgamla vikingatida historia och dess samhörighet med det danska kulturområdet, eftersom runstensdjuret är typiskt för detta område på samma sätt som gripen är typisk för Pommern.

Jan Raneke skapade även Skåneländska Gastronomiska Akademiens vapen 1993 och den består av den heraldiska pantern som håller S:t Lars halster över öppen eld i guld på ett rött fält omgivet av texten "Academia Gastronomica Scaniensis i guld. På senare tid har även Skånska Dagbladet använt pantern under mottot: "Pantern på jakt".

Sven-Olle Olsson
Skånska Akademien stol nr 7

 

Minnesord över Helmer Lång, stol nr 1

av Stig Persson

 

Fil. dr, docent Helmer Lång, Vejbystrand, har avlidit vid 90 års ålder. Hans sörjes närmast av  hustrun Solbritt, barn och barnbarn.

Helmer 0En verkligt äktskånsk märkesman har lämnat oss. Helmer Lång föddes och växte upp i Malmö och blev sedan det skånska landskapet trogen i 90 år, under de senaste decennierna bosatt i Nordvästskåne. Det kanske mest påtagliga beviset på hans känsla för det skånska är Skånska Akademien, som grundades på hans initiativ 1981. Han var i många år dess ständige sekreterare och satte som sådan i hög grad sin prägel på Akademiens tillvaro. Hans idérikedom kom till uttryck bland annat i utformningen av årsböckerna och genomförandet av årsfesterna med tillhörande utnämning av Akademiens diplomater. Saknaden har varit stor, då hans hälsotillstånd under senare år omöjliggjort hans deltagande vid Akademiens möten.

Helmer Långs initiativförmåga tog sig dock även många andra uttryck. Han stiftade 1972 Max Valter Svanbergsällskapet, han var en av grundarna av Piratensällskapet 1982, han var under tre decennier chef för konstutställningen under lundakarnevalerna, han var mångårig ordförande i Nordvästra Skånes skrivarelag samt skribent i flera skånska tidningar för att göra ett axplock bland hans engagemang. Han var också en mångårig förstebas i Lunds Studentsångförening och aktiv i Nordvästra Skånes konstnärsförening som varje år delar ut ett stipendium i hans namn.

Den akademiska karriären kröntes med avhandlingen ”Kolingen och hans fäder”, som kom 1966, och som ledde fram till en docentur i litteraturhistoria vid Lunds universitet. Han kom sedan huvudsakliga att arbeta som gymnasielärare i Helsingborg. Dock fortsatte han sin forskning som spann över vida fält – från Kolingen och Piraten till finstämda lyriköversätt-ningar av framför allt Rimbaud och konstnärsanalyser av exempelvis Max Valter Svanberg. Han var också flitigt anlitad som litteraturkritiker.

Många kommer att minnas Helmer Lång som en i ordets bästa bemärkelse bred skåning.

För Skånska Akademien och många vänner


Stig Persson

(Foto: Håkan E Bengtsson, 2007)

gorillen2Den skånska Gårillen har skapats av Skånska Akademien.

Denna trippelvarelse är sammansatt av en GÅs, en gRIs och av en siLL, det skånska kökets viktigaste matdjur. Den förenar också den kloga Gåsens, den kraftfulla Grisens och den smidiga Sillens egenskaper. Som en äkta skåning klarar den alla miljöer - luftens, vattnets och jordens.

Denne gode skåning från det Skånska Madariget är också ett uttryck för känd skånsk ödmjukhet:

"Man skryder jo ente i Skåneland, - man sir bara som de e"

Gårillskulpturen är gjord av Marianne Nordström, Skanör och fotot är taget av Östen Landgren.


Den skånska gårillen, Ansusharengus scaniensis

Den skånska gårillen, Ansusharengus scaniensis, är en skånsk turist- och matsymbol, skapad av Peter Broberg och Skånska Akademien år 1994. Dess konstnärliga  utformning i tecknad form har gjorts av Harriet Ståhlberg (till höger) och i keramisk form av Marianne Nordström (ovan). Gårillen är ett kombinationsdjur mellan GÅsen (ANSer anser), gRIsen (SUS scrofa) och sILLEN (Clupea HARENGUS), treenigheten inom det skånska ”madariged - madabored” med några av sina främsta symboler. Det är den kloka gåsen, den kraftfulla grisen och den smidiga sillen, som klarar sig i alla de tre elementen luften, jorden och vattnet.

gårillen transpDen kan också förändra sitt utseende till mera gås, gris eller sill beroende på omständigheterna och den saknar de vanliga heraldiska djurens krigiska attribut. Den är helt enkelt vänlig och ”go”, precis som skåningen. Idéen bakom med kombinationsdjuret symboliserar Skånelands sammansatta geografiska, historiska, språkliga och kulturella bakgrund (Broberg P & Ståhlberg H, 1995). Tidigare hade Piraten före slagit kombinationen gås, gris och ål (Nilsson F, 1961).

Peter Broberg ville göra en skånsk symbol, som kunde ersätta dalahästarna och annat, som inte hade med Skåne att göra. Hans egentliga utgångspunkt var heraldikens kombinationsdjur och då främst den skånsk - pommerska gripen från unionskungen Erik av Pommern. Troligtvis hade han dessutom läst och hört talas om Piratens ordalag: ”Av faunan som tillgodoser vårt bord föredrog prosten ålen, grisen och gåsen och han brukade prisa dessa djurs förtjänster i vältaliga ordlag.”


För Peter var det naturligt att symbolen skulle ha en stark anknytning till skånsk mat eftersom Skåne är Sveriges främsta matregion (Olsson S-O, 2005) och då låg det nära att göra ett kombinationsdjur av gåsen, grisen och ålen, det kompletta smörgåsbordet. Emellertid föredrog Peter sillen framför ålen, eftersom sillen hade haft en så enorm betydelse för den skånska ekonomin genom historien och dessutom är sillen gastronomiskt sett likvärdig med ålen i Skåne. Därför blev det gås, gris och sill. Det är också intressant att se mångfalden av gamla skånska recept på speciellt gris, sill och ål (Olsson S-O, 2005), vilket visar på dessa råvarors stora regionala betydelse.

Peter ville i början att det skulle bli en slags hydra med tre huvud, gås, gris och sill, men detta blev stoppat med frågan: ”Så kan väl inte ett djur se ut?” Avsikten med Gårillprojektet var att skapa en attraktiv turistsouvenir för Skåne och detta tog Keramikföretagert i Gantofta, Jie-keramik på sig. De gjorde två varianter av gårillen i litet format, den ena med gårillen stående och den andra sittande på rumpan. Tyvärr har man idag lagt ner produktionen så någon annan får ta vid.

Ett annat känt kombinationsdjur i Norden är skvadern, framdel hare och bakdel tjäder. Det får inräknas till imaginära, fantasidjur och kallas för kryptiter inom kryptozoologien. Bland dessa finns också de välkända monstren såsom Loch Ness odjuret, storsjöodjuret, snömannen, ”big foot”, geiten och andra, alla med det gemensamt att vissa forskare har sett ”spår av” dem, men har inte vetenskapligt kunna bevisa deras existens. Dessutom finns fabelväsen, som förr i världen när gränsen mellan verklighet och saga var mycket diffus, betraktades som verkliga.

De var ofta kombinationsdjur och användes ofta inom heraldiken såsom exempelvis basilisk, enhörning, hydra, satyrer, drake, grip och sjöjungfru. I den gamla begreppsvärlden var inte djuren i sig själva så intressanta som de egenskaperna de representerade. Vitsen med kombinationsdjur var följaktligen att man kunde kombinera de djur man ville för att få den lämpligaste kombinationen av egenskaper. Tänk på gripen som adderar egenskaperna från luftens härskare örnen med egenskaperna från djurens konung, lejonet. Det är svårt att överträffa. För Skånes del är bäckahästen och den heraldiska pantern, se artikeln om Skånska Akademiens vapen, av störst betydelse.

Nu efter 17 år kan vi retrospektivt se tillbaka på år 1994 då striden inom Skånska Akademien stod mellan Peter Brobergs nyfunna gårill och Bengt Sjögrens uråldriga bäckahäst som Skånes symbol. Båda är utmärkta som skånska symboler men då tyckte man att gårillen hade sina förtjänster främst på grund av nytänkande och djärva idéer.

Linné missade tyvärr gårillen vid sin skånska resa år 1749, men lyckligtvis kunde Skånska Akademien med Sven Rosborn i spetsen gräva fram ett kvarglömt exemplar från dronning Margretes I tid på Lindholmens slott den 19 augusti 1994. Exemplaret hade omisskännliga likheter med Marianne Nordströms keramiska skulptur. Trots Linnés misslyckande med att finna Ansusharengus scaniensis och få med den i Systema Naturae 1758 hade hans senare kollega i England, Charles Darwin bättre tur. Enligt Peter fann man en handskrift i Kent med titeln: ”The Scandinavian Evolution Paper”, som gav ett viktigt bidrag till evolutionslärangenom beskrivningar av gårillens mångfacetterade uppenbarelser (Broberg P & Ståhlberg H,1995).

 

Litteratur:

  • Broberg, Peter & Harriet Ståhlberg(1995): Den goda Gårillen, Darwins skånska resa. Kiviksgården AB, Ystad, 115 sidor.
  • Boberg, Peter(1995): Gårill i Skånsk National Encyklopedi i ett supplementband, red Helmer Lång, Lars Welinder, Skånska Akademien & G B Buckhorn, Corona, 1995, sid 56-57.
  • Nilsson, Piraten, Fritiof(1961): Novemberkåseri: Gastronomisk Kalender, 1961, sid 69-73.
  • Olsson, Sven-Olle R, (2005): Skånska profilprodukter med hänsyn till dagens primärproduktion och till den skånska traditionella matkulturen, en preliminär översikt. En utredning utförd på uppdrag av Näringslivsenheten, Region Skåne 2005. Pdf fil sid 1-95
  • Olsson, Sven-Olle R, (2007): Gårillen: en skånsk matsymbol: Människan och faunan. Etnobiologi i Sverige 3 (red Håkan Tunon & Urban Emanuelsson). Wahström & Widstrand, Uppsala, sid 46.
 

 

Sven-Olle R Olsson Stol nr 7

Läs här Sven Rosborns märkliga historia om hur man återfann Gårillen! (PDF)