Denna fantastiska runsten helt i paritet med Jellingestenen på Jylland står i dag i Minneslunden på kyrkogården vid Tullstorps kyrka. Den var tidigare inmurad i östra delen av den gamla kyrkan, som revs 1846 varefter den inmurades i kyrkogårdsmuren. Var den stått innan kyrkan byggdes vet vi ej, men ett intressant alternativ vore Galgbacken öster om kyrkan. Därifrån har man milsvis utsikt över Söderslätt. En pampigare placering kan man knappast tänka sig. Avståndet till den gamla tingsplatsen med de tre "Vemmenhögarna" i Västra Vemmenhög är kort. Dessa utgör sedan medeltiden vapnet för Vemmenhögs härad.

Tullstorpstenen har tyvärr blivit sönderslagen diagonalt, men har senare sammanfogats. Stenen har en inskription längs dess tre kanter med ornamentik som kan uttydas som :"Kleppe och Åse reste dessa kummel efter Ulf". Inom dessa tre sidor finns det stora skandinaviska djuret - ulven eller pantern överst och under densamma ett magnifikt skepp, som skiljer sig en hel del från ett vikingaskepp. Sven Rosborn har konstaterat att bordläggningen är för hög för ett vikingaskepp och att rammkonstruktionen i för och akter snarare tyder på ett medelhavsskepp kanske från Östromerska riket. I så fall får vi kanske också räkna djurets ursprung till dessa trakter.

För mer se information, se skriften "Tullstorpsstenen - en av Skånelands omisteliga företeelser på Söderslätt"

Sven-Olle Olsson
Skånska Akademien stol nr 7

Minnesord över Helmer Lång, stol nr 1

av Stig Persson

Fil. dr, docent Helmer Lång, Vejbystrand, har avlidit vid 90 års ålder. Hans sörjes närmast av  hustrun Solbritt, barn och barnbarn.

En verkligt äktskånsk märkesman har lämnat oss. Helmer Lång föddes och växte upp i Malmö och blev sedan det skånska landskapet trogen i 90 år, under de senaste decennierna bosatt i Nordvästskåne. Det kanske mest påtagliga beviset på hans känsla för det skånska är Skånska Akademien, som grundades på hans initiativ 1981. Han var i många år dess ständige sekreterare och satte som sådan i hög grad sin prägel på Akademiens tillvaro. Hans idérikedom kom till uttryck bland annat i utformningen av årsböckerna och genomförandet av årsfesterna med tillhörande utnämning av Akademiens diplomater. Saknaden har varit stor, då hans hälsotillstånd under senare år omöjliggjort hans deltagande vid Akademiens möten.

Helmer Långs initiativförmåga tog sig dock även många andra uttryck. Han stiftade 1972 Max Valter Svanbergsällskapet, han var en av grundarna av Piratensällskapet 1982, han var under tre decennier chef för konstutställningen under lundakarnevalerna, han var mångårig ordförande i Nordvästra Skånes skrivarelag samt skribent i flera skånska tidningar för att göra ett axplock bland hans engagemang. Han var också en mångårig förstebas i Lunds Studentsångförening och aktiv i Nordvästra Skånes konstnärsförening som varje år delar ut ett stipendium i hans namn.

Den akademiska karriären kröntes med avhandlingen ”Kolingen och hans fäder”, som kom 1966, och som ledde fram till en docentur i litteraturhistoria vid Lunds universitet. Han kom sedan huvudsakliga att arbeta som gymnasielärare i Helsingborg. Dock fortsatte han sin forskning som spann över vida fält – från Kolingen och Piraten till finstämda lyriköversätt-ningar av framför allt Rimbaud och konstnärsanalyser av exempelvis Max Valter Svanberg. Han var också flitigt anlitad som litteraturkritiker.

Många kommer att minnas Helmer Lång som en i ordets bästa bemärkelse bred skåning.

För Skånska Akademien och många vänner

Stig Persson

(Foto: Håkan E Bengtsson, 2007)

Under försök att lokalisera Skånes mitt har Akademien ringat in Höörs kommun och i centralorten tillsammans med kommunen låtit uppföra ett solkonstverk ”Mittelen” vars inre upplyses den 4:e oktober klockan 12, normaltid. Verket skapades av Lars Ekholm och avtäcktes 2009 av landshövdingen Göran Tunhammar. Strävan att finna också Skånes kulturella medelpunkt pågår ännu oförtrutet liksom upptäcktsresor till dess ”omisteliga” kulturminnen.

Pehr-Ove Pehrson ger 2010 historien bakom Skånes mittpunkt i Höör:

"I rött fält en heraldisk, skånsk, panter av guld"

Skånska akademien inregistrerade detta vapen som varumärke hos PRV (Patent och Registrerings-verket) den 8 januari 1982. Därefter publicerades och inregistrerades vapnet i Skandinavisk Vapenrulla (SVR 432/92) som Skånelands Vapensymbol av Stiftelsen Skånsk Framtid i Marieholm.

Vapnet hade konstruerats av fil dr Jan Raneke, 1914-2007, en av Europas främsta konstnärliga heraldiker, med utgångspunkt från främst "Ulven" på 980-talets runsten från Tullstorp på Söderslätt men även från Hunnebergamonumentet från samma tid.

Från slutet av 900-talet då Danmark kristnades och enades av Harald "Blåtand" Gormsen finns det en mängd avbildningar av stora djur på runstenar, såsom de nämnda från Tullstorp och Hunneberga, men även från Skårby, London och nationalmonumentet i Jellinge på Jylland. Dessutom finns dessa djur på Kammin- och Bambergsskrinen samt på guldbrakteater. Djuren kan ha mycket varierande utseende och det är omöjligt att avgöra vilket mytiskt eller biologiskt djur som åsyftas i de olika fallen. Under alla omständigheter spelar den biologiska tillhörigheten mindre roll, eftersom djurens betydelse för människan på den tiden var de mytiska egenskaper de besatt och ursprunget finner vi inom den forngermanska djurmytologin. Konsthistorikerna kallar dessa djur kollektivt för "Det Stora Skandinaviska Djuret" och vilka mytiska egenskaper de enskilda utform-ningarna besatt, förblir en hemlighet för oss, men troligtvis var de avvärjande och avskräckande för att ge skydd mot hotande faror, särskild vid rituella handlingar, på samma sätt som det kristna korset.

Det stora skandinaviska djuret från dessa vikingatida avbildningar har alltså heraldiserats till den skåneländska/skånska pantern, eftersom Tullstorpstenens "ulv" bär vissa drag, som är gemensamma med den heraldiska pantern, som främst förekommer i sydöstra Europa. Detta heraldiska djur har ingenting att göra med den biologiska pantern. Den har endast lånat namnet och några drag. Man behöver inte heller i dessa sammanhang anknyta alltför djupgående till gammal symbolik, utan det räcker att se panterbilden som ett tecken, klart skiljande från alla andra och det är detta som är grundavsikten med alla heraldiska bilder.

Den heraldiska pantern beskrivs som ett fyrfotadjur med svans (ofta lejonliknande), inte sällan med horn, även noshorn, huvudet kan vara panterlikt men kan också mera likna en hästs, med tassar, klövar eller med klor. Djuret kan vara utan mönster, prickigt eller strimmigt, men nästan alltid med flammor från mun och ibland öron. Dessa flammor kan vara ett uttryck för att pantern har en mycket god söt andedräkt, som drar till sig alla andra djur. Pantern har inga andra fiender än draken, som ofta symboliserar onskan. Det innebär att pantern kan symbolisera det goda och vara en beskyddare. I Italien kallas den för "la Dulce", den "söta-snälla". I vissa skrifter anger man att pantern även kunde symbolisera Kristus (Physiologus 140 e Kr) och ibland är djuret försett med delade klövar och då representerar det ett rent djur enligt mosaisk lag.

För att ge en fylligare beskrivning av pantern kan det i detta sammanhang vara av intresse att citera vad som står i den första tryckta boken i Sverige, "Dyalogus creaturarum moralizatus" (Skapelsens sedelärande samtal) från 1483 om pantern: "Pantern är ett fläckigt djur som är vackert och doftar gott. Solinus säger att den är fläckig till färgen, utomordentligt grann och översållad med små runda fläckar: dessa sk ögonfläckar avtecknar sig mot mörkgult och skiftar i blått och vitt. Detta djur är emellertid mycket fredligt. Den ende fiende det har är draken. Då den ätit och blivit mätt på olika slags mat, drar det sig enligt Physiologus tillbaka och sover i sin håla. Efter tre dagar vaknar det sedan upp ur sömnen och upphäver ett rytande. Då de andra djuren hör dess röst, församlar de sig och följer den goda doft som kommer ur dess mun. Endast draken far samman i skräck, då den hör dess röst, och förskansar sig i underjordiska hålor." - Därefter följer en sedelärande historia hur pantern försöker lära grisen avhålla sig från att smutsa ner sig i dyn, vilket naturligtvis misslyckades.

Denna vapensymbol med den heraldiska pantern är en symbol för Skånes och Skånelands urgamla vikingatida historia och dess samhörighet med det danska kulturområdet, eftersom runstensdjuret är typiskt för detta område på samma sätt som gripen är typisk för Pommern.

Jan Raneke skapade även Skåneländska Gastronomiska Akademiens vapen 1993 och den består av den heraldiska pantern som håller S:t Lars halster över öppen eld i guld på ett rött fält omgivet av texten "Academia Gastronomica Scaniensis i guld. På senare tid har även Skånska Dagbladet använt pantern under mottot: "Pantern på jakt".

Sven-Olle Olsson
Skånska Akademien stol nr 7